måndag 9 februari 2015

Tre frön till tankar om översättning /// Three seeds to thoughts on translation

Under hösten som gick funderade jag en del på det här med översättningar, översättande och (min relation till) språk. En av de bästa böcker om översättande jag har lästa är David Bellos bok "Is That A Fish In You Ear?: The Amazing Adventure of Translation", som jag varmt rekommenderar till alla som är vill lyssna på mig. I oktober så publicerade också tidningen Guardian två olika artiklar som på olika sätt behandlade översättandet av pjäser, en om en serie nyöversättningar av Ibsens pjäser, en om en nyöversättning av Tjechovs "Körsbärstärdgården".

De här olika texterna planterade fröet till en ännu bara halvt tänkt tanke om ämnet. Jag skulle gärna med mera tid och eftertanke på allvar försöka tänka tanken färdigt och formulera mig om den. Istället blir det det här.
  • Jag tror att det är skillnad mellan att översätta en s.k. klassiker och en s.k. ny text, som inte är belastad av en översättningstradition eller en produktions-/tolkningshistoria. En text som inte är hemsökt av det förflutna i den bemärkelsen för att låna Marvin Carlsons begrepp.                       
  • Jag tror att gränsen mellan att översätta och att bearbeta/adaptera är väldigt suddig, på gott och ont. Det här gäller både historier som är skrivna och utspelar sig i en annan tid än de är skrivna i och berättelser som utspelar sig i andra kulturer än den de spelas i.                                                
  • Jag tror att det är skillnad mellan att översätta en text från en "dominant" (i brist på bättre ord) kultur och en text som översätt till en "dominant" kultur. Med andra ord, det är olika saker översätter en pjäs från engelska till svenska, när man kan utgå ifrån att de mottagande publiken i viss grad har en relation till ursprungskulturen, genom egna erfarenheter eller genom (populär)kultur och att översätta en pjäs från svenska till engelska, där man inte på samma sätt kan utgå ifrån att publiken har samma typ av insikt i ursprungskulturen.
///



During this past autumn I thought a lot about translation, the act of translating and (my relationship to) language.  One of the best books about translating I’ve read is David Bellos’, "Is That A Fish In You Ear?: The Amazing Adventure of Translation", which I keep recommending to anyone who cares to listen.  In October The Guardian published two articles, that both dealt with the translation of plays from different perspectives. One about a series of new translations of Ibsen’splays, and one about a new translation of Chekhov’s “The Cherry Orchard”.

All of these texts have planted a seed to an so far only half thought through idea on the subject. I would like at some point, with more time and deliberation, try to think these ideas through and express myself more eloquently on the subject. Instead I’ll write this. 

  • I think there’s a difference between translating a so called classic and a new play, that isn’t weighed down by the tradition created by previous translations or by a production history/tradition of interpretation. A text that isn’t haunted by the past in that sense, to borrow Marvin Carlson’s concept.

  • I think the line between translation and adaptation is very blurry, for better or worse. This applies both to stories that are written and take place in a different time to the one they were written in, and to stories that take place in a culture different to the one the play’s performed in.

  • I think there is a difference between translating a text from a “dominant” (for lack of a better word) culture and a text that is translated into a “dominant” culture. In other words, it’s a different beast from English to Swedish, when one can assume that the receiving audience will have some sort of relationship to the original culture, through their own experience or (popular) culture, compared to translating a text from Swedish to English, when one can’t make the same type of assumption about any degree of familiarity with the original culture.